Vallning-Lexa

SÅ STARTADE DET HELA

Att praktiskt jobba med sin hund i vallning var och är väldigt nytt för mig.
Det hela startade med att jag övertog en äldre bordercollie hane 2003.
För att få mer förståelse för hur en vallhund fungerade och inte minst hur och varför den agerade gick jag på kurser och föreläsningar i ämnet. När jag sedan skaffade min aussie Tyra,
hade jag läst, sett och hört en hel del om vallning och vallhundars beteende.
Jag tyckte ämnet var oerhört intressant men det var inte förrän våren/sommaren 2004
när jag sjäv, för första gången klev in bland fåren med min aussie och praktiskt jobbade
vallning som det sa "klick".
Jag blev helt begaistrad, i det för mig nya sättet att jobba med sin hund.

Sedan dess har det blivit flera kurser, läger, träningar och föreläsningar.
Tyvärr hade jag då inga egna får vilket jag kan tycka var en nackdel.
Dock hade jag en mycket god vän som lovat mig tillträde till hennes när helst jag ville.
Men då det var en bit att åka blev det inte så ofta som jag skulle önskat.
Började då leta efter en mindre gård i Falu trakten där vi kunde ha möjligheten till fårhållning. Utbudet var inte stort och med två tonårsöner som man inte vill bryta upp från skola, kompisar och andra orts relaterade aktiviteter blev det inte lätt att hitta något.
2007 hittatade vi och köpte en gård och sommaren 2008 hade vi egna djur att träna på.

Med Lexa hoppas jag kunna utveckla mig ytterligare inom vallningens väsen och kanske, kanske förstå hemligheten bakom relationen hund - boskap - herde.

Nedan finns bilder och kommentarer om vår utveckling.
Från valp till Godkänd vallhund.
Nerifrån och upp.

2½ år Våren -09 Hela våren har känts som ett evigt farande i jakten på vallningsbara marker. Men eftersom vi tänkte prova på ett VP i april hade vi inget val. Det var fortfarande en hel del vi behövde träna. Främst är det jag som förare som behöver träns. Att förflytta får med hjälp av hund på en given linje och bana, hur man agerar rent vallningstekniskt, när och var man styr, bromsar och trycker är sådant som jag inte har någon erfarenhet av alls
Fick under den här tiden en hel del hjälp av både vänner, bekanta och klubb.
Vi tränade på att gå bana, vilket var oerhört nyttigt och jag lärde mig massor för var gång jag provade, vi gjorde låååånga hämt och fråndriv och en massa annat. När så tiden för VP kom kände jag att hunden nog var rätt förberedd och grundad i alla moment, men hur var det mig??
Vi hade visserligen gått en del träningsbanor men nu blev det mera på riktigt med nerver, hela banan i ett svep, utan stopp och utan "göra om" möjlighet.
Den 25 april bar det i alla fall iväg.

Det hela gick över förväntan. Trots att jag var nervös, spänd och inte fick Lexa riktigt i min hand gick det ofattbart bra och vi blev godkända på hela 97p (47). Film från VP:t

Nedan följer lite bilder från VP´t tagna av Jasna -Torpvallarens












Trots det fina resultatet finns det en hel del kvar att jobba på framöver. Dessutom behöver jag och hunden skaffa oss mera erfarenheter och känsla.

2 -2½ år,Vintern -08-09 Mycket snö har vi haft denna vinter. Så mycket att det varit svårt att träna. Har fått hållit till i fårhus och i mindre upptrampade hagar. Innan snön kom på allvar tränade vi dock mycket hämt. Viktigt här var att se till att hon lade sig innan upptaget och att hon startade lugnt och inte sögs med i djurens tempo. Svårt, svårt men tillslut gav det resultat. Hon blev vidare och djupare, tänkte flank till balanspunkt, stannade upp och inväntade direktiv (i alla fall någon tiondels sekund, så det gällde att tima rätt).
Och att tima rätt är något jag fått träna på en hel del. Har lätt för att under eller överstyra vilket synts tydligt då vi tränat linjer. Började med att överstyra vilket resulterade i sicksack mönster över linjen. Sedan understyrde jag vilket gjorde att det gick åt många, många meter innan vi fick in fåren på linjen igen. Det gällde att styra lagom och hålla koll på hur fåren tänkte gå.
En annan övning vi tränat på en hel del är att lära Lexa känna fåren gräns och reagera därefter.
Dvs mer eller mindre tryck beroende på fårens vilja att gå, att starkt och stadigt gå mot djur för att sedan släppa efter när fåren börjar visa oro och gå undan. En sorts mental tempoväxling. Detta har lett till att hon blivit lugnare och kan hålla ett längre avstånd till djuren.
Jag har också börjat använda pipan mer och mer och lär mig så sakteliga att nyansera ljuden.
Delning är nog det vi ägnat oss mest åt. Det har varit fort, fort och skräm, skräm. Men nu börjar även det ta form och hon har blivit tryggare, bekvämare och säkrare även i den övningen.
Det ska bli spännande att se vad denna vinter träning gett för resultat nu när vi snart kan gå ut på lite mera öppna ytor. Det som ännu spökar lite granna är hennes stress och hennes plötsliga inrusningar. Det brinner fortfarande lite huvudet på henne. Kanske något jag får leva med och lära mig att handtera. Det vi måste öva framöver är att trygga henne på nya djur i nya miljöer.
Att åka runt på andra platser och träna/tävla är ett måste om vi ska komma vidare.

22 månader juli/augusti 2008 Vi börjar få i hop alla VP-momenten så sakteliga. Det är fortfarande hämten som spökar men då och då slår hon till med riktigt fina rörelser även där. Har nu fått rådet att ge det flitig träning, konsekventhet och TID! Det handlar om att göra henne trygg i situationen. Vi har också gett oss ut på klubbens träningskvällar. En oerhörd nyttig erfarenhet för oss. De var långt i från våran trygga, kontrollerade och genomtänkta träningsvärld. Nötvallning har vi också provat på. Lexa visade sig vara ganska duktig men här faller allt på en korädd förare. Egna får har vi nu fått och med hjälp av vänner vallar vi nu in dessa. Jisses, vad det är annorlunda, men lärorikt. Har sett sidor av Lexa hon aldrig tidigare visat. Lugna, samlade och avståndshållande sidor. Lite otäcka är de mest vaktiga tackorna. Deras huvud har Lexa fått känna på.

	(Så här kan de fortfarande se ut i hämten.)

20 månader maj/juni 2008 VP kursen , som blev en IK-1 kurs är nu avslutat. Vi har lärt massor och fått en hel del nya uppgifter att jobba på. Att fösa på linje tex var helt nytt för oss. Svårt, svårt men med lite träning går det hyfsat. Problemet är att jag gärna överstyr och inte läser av fåren i tid. Vi har också övat att fösa i åttor, göra hämt, ta fåren genom ränna, in i fålla och göra delningar. De flesta moment fick vi slita hårt med. Det enda jag kände gick rätt skapligt var delningen. Under kursens gång kände jag mer och mer att det var svårt att få rätt styrning och flyt i vallningen och när jag på avslutnings "tävlingen" föstod varför, uppdagades ett nytt problem. Lexa går för fort. Nu blev min uppgift att få ner tempot på den lilla damen och det har gått ganska bra. Vi är inte riktigt i hamn ännu men på god väg.
Såg dock att hon blev lite osäker på hur man flyttar får när man inte får använda fart. Men jag tror att hon hittar hur med lite mera övning.
Vi har också provat på malteserkorset. Och det kan jag säga var svårt men otroligt roligt.

1½ år eller mars/april 2008 Visselsignalerna börjar sitta och Lexa har tänt i ännu ett snäpp. Hon går nu oftast som jag ber, vare sig det är i eller ur balans. Dock ligger hon på aningen för hårt fortfarande. Tränar mycket fösning och fråndriv och ju längre sträckor vi får till desto mera avslppnad och trygg blir hon. Vi har fortfarande inte fått till sista delen på hämten där hon gärna blir lite för tajt. Vet inte riktigt hur vi ska få till det. Känslan för drag har också kommit mer och mer och hon parerar upp djuren fint. Snart börjar vi en VP kurs och det ska bli jätte kul. Hoppas vi kan få råd och bot på våra sämre delar i vallningen.

14 månader gammal. Lexa har nu mognat betydligt. Vi övar det mesta. Blandar och ger.
Hämten är längre och vidare, inrusen färre och hon börjar kunna skilja på flank och driv.
Nu övar vi en hel del på att kunna gå och stanna ur balans. Vilken är jätte svårt. Vi har ännu inte fått in styrsignalerna ordentligt. Men jobbar på det. Visselpipan ligger dock i väskan och skäms för tillfället. Den vill inte låta som jag vill.
Vi har också provat på ett par dolda hämt samt fålla in och ut.

11-12 månader gammal. Flankeringarna och fösningen börjar se riktigt bra ut, var för sig! Hon har dock svårt med att från fösningens koncentration rakt mot djur släppa till flankeringens sidoförflyttning. Något vi övar flitigt på liksom att få henne lite lösare i sidledsförflyttningarna. Hon tendera att gå kort på hämten så det blir att tvinga henne lite över balanspunkt ett tag.Vi har börjat lagt in visselsignalerna nu. Det är svårt att blåsa rätt men med träning blir det bättre.
...................

10 månader Vi tränar på och ökar krav och svårigheter succsesivt. Det är mycket att tänka på. Flankerinarna ska var 90 grader och inget annat, attetyden ska vara den rätta, avståndet behöver utökas samtidigt som motorn ska gå på högre varv. Börjar även lägga in komandoorden höger och vänster samt träna raka fösningar i lina.



Så här trött blir man efter en intensiv dag i vallhagen.

8 - 9 månader gammal. Vi startar en grundkurs. Vi började i fållan men sedan instruktören såg att Lexa uppför sig bland får och har problem med att fästa och hålla flankerna blev rådet att arbeta på större flock och ute på öppet fält. Där övar hon nu upp förmågan att hålla i hop, driva, känna och parera drag. Vi övar också början till fösning och få hunden att gå runt upp i balans. Det sist nämnda är svårast tycker vi. Hon vill hellre in och driva än att gå runt och upp i balans. Så här ser det ut när vi jobbar på storflock.

7 månader gammal. Vi är nu ute ur fållan igen. Lexa går lite för nära och har lite för brått. Hon har också lite svårare att hålla ut i högersvängarna. Här gäller det för mig att förbereda svängen genom att sakta in, svänga och samtidigt trycka ut henne. Nu börjar jag att styra upp hennes arbete mer och mer. Hon lägger sig bra på kommando när vi har kontroll och startar lugnt och fint igen. Hon börjar söka sig ut mer och mer i svängar och upptag. Hon har tendens att vilja gå upp för mycket på sidorna vilket jag ska träna bort genom att gå ut, trycka tillbaka och sedan återgå in i flockens linje. I och med mer styrning i träningen är det viktigt att "tända" på henne emellan åt. Men bra attityd gäller. Snart börjar vallningskursen.

6 månader gammal och vi har jobbat i fållan med attityden . Hon samlar nu flocken mot mig och driver dem mot mig. Att jag fått en för henne betydande roll i vallningen känns oerhört skönt. Nu är det dax att kliva ur fållan och bibehålla det fina arbetet även på öppen yta.

5 månader gammal och Lexa börjar själv söka sig ut i ytter kanten på fållan. Har sett att hon har lättare i vänster varv och svårare i höger. Hon har även börjat balansera upp fåren mot mig och förstått hur man får ut dem från staketet. Hon strävar efter att få kontroll och lugn på gruppen, har blick på helheten och väjer sällan. Visst blir det lite inrusningar emellanåt men oftast beror det på min dåliga tajming och placering.

4 månader och dags för valpträff. Lexa och jag har bekymmer. Hon vill gärna ha full kontroll på fåren och bästa sättet är att placera dem i ett hörn. På valpträffen fick vi hjälp att hålla fåren i rörelse i mitten hela tiden och både Lexa och hennes syster skötte sig kanon bra.


Här är valparna 4månader.		Nedan: Lexas syster Lizzy
		Fotograf: Stefan Engström

13 veckor. Vi jobbar i fållan. Lexa vill gärna låsa fåren mot staketet för att sedan explosivt sprätta i sär flocken. Det gäller för mig att hålla dem i rörelse hela tiden. Då jobbar hon fint. Hon har även börjat gå in och bita, och det är något jag känner att vi måste få stopp på.

Vid 11 veckors ålder var det dags att gå in i en mindre fålla.
Det slog över i för mycket jakt då det enda Lexa såg var flyende fårbakar och i fållan kunde hon på ett lugnade och mer kontrollerat sätt fortsätta sin lära.

Hittills har Lexa varit med lös i stora hagen tillsammans med en hållhund, bekantat sig med djuren, sett vad som hänt när hon närmat sig dom, känt på balans och tryck. Allt i sin egen takt och utan styrning känna sin roll bland fåren.
10 veckor gammal såg det ut så här i fårhagen. (peka på bilderna för mer info)









Helt fascinerad ser jag hur beteenden redan finns där. Medfödda och ned ärvda.
Här är bilder från premiär-rundan. 8 veckor gammal.